8 juni 2015

Virus - introduktion

Virus är en betydande grupp patogener bland fisk som vi fortfarande vet mycket lite om. Med tanke på den artrikedom som finns bland fiskar är det med största sannolikhet så att en majoritet av de virus som drabbar fisk, fortfarande inte upptäckts. Här presenteras lite basic om hur man känner igen, diagnostiserar och skyddar sig mot virus.

Kliniska symtom

De kliniska symtomen för virus är så kallat icke specifika. Man kan med andra ord inte säga säkert hur en infektion tar sig uttryck vid ett eventuellt utbrott. Symtomen kan vara skiftande inkluderat ökad mottaglighet för andra sekundära infektioner. Grad av insjuknande och dödlighet kan också variera. Ofta drabbas unga fiskar hårdare än vuxna som blir bärare. Sammantaget är det helt omöjligt att enbart på klinisk väg påvisa virus. Provtagning och anlys för att utesluta andra sjukdomar och identifiera viruset är nödvändigt.


Diagnostisering

Isolering av virus är svårt på fisk då de flesta analysmetoder är framtagna till däggdjur och måste modifieras för att fungera på fisk. Kritiskt är att hitta viruset. För att göra det enklare behöver man på något sätt föröka viruset så att det blir mer koncentrerat i ett prov. Traditionell cellodling och PCR är två tekniker man använder sig av i Sverige idag.

För cellodling krävs lämpliga cell linjer att ympa viruset på. De cell linjer som finns framtagna är tyvärr begränsade till i huvudsak de fiskarter som är av värde för livsmedelsproduktion. Då många virus är artspecifika, så minskar möjligheterna avsevärt att hitta och kartlägga nya virus just på grund av att man inte har någon cell linje att föröka dem på.
Isolering av virus genom cellodling tar normalt mellan 2 till 3 veckor. Därefter kan man identifiera viruset med hjälp av mikroskopi eller olika molekylära test.

PCR* är exempel på ett molykulärt test liksom ELISA**. Vid testning med PCR spårar man ett smittämnes arvsmassa med så kallade primers. Primern söker upp och böjar kopiera smittämnets DNA/RNA och på så sätt kan man upptäcka väldigt små mängder i ett prov. Metoden kräver dock att man vet vad man letar efter då en primer är designad för att passa ett specifikt smittämne. Detta gör PCR till ett väldigt säkert sätt att vid diagnostisering bekräfta en smitta.

ELISA är precis som PCR en metod där man använder sig av kopiering. Skillnaden är att ELISA spårar antikroppar i blodet istället för själva smittämnet. ELISA test anses inte som lika säkert som diagnostiserings metod  då antikropparna för nära relaterade virus, kan vara väldigt snarlika och därför felaktigt visa positivt resultat för ett virus, som egentligen är ett annat. Fördelen med ELISA är att man inte behöver avliva testobjektet utan det räcker med ett blodprov. Fler fiskar kan då testas i ett bestånd. ELISA kan också visa om en fisk har varit utsatt för smitta, en viss tid tillbaka och kan på så sätt avslöja potenta bärare när viruset är vilande.

*PCR = Polymerase Chain Reaction (polymeras kedjereaktion)
**ELISA = Enzym-linked Imunosorbent Assey ( Enzymkopplad Immunadsorberande analys)


Behandling

Det finns inga fungerande botemedel mot virus i fisk tillgängliga på marknaden i dagsläget. Enda sättet idag att kontrollera virus är att undvika spridning genom att hålla fiskar i karantän, upprätta och följa rutiner för biosäkerhet samt regelbundet använda ändamålsenliga tester för att upptäcka smitta i fiskodlingar. Mest lovande inför framtiden är framtagande av vacciner men det går trögt och är i vissa fall även kontroversiellt.

Karantän

Syftet med en karantän är att stoppa parasiter och andra smittsamma sjukdomar så att de inte sprids till försäljningsanläggningar, odlingar och privata samlingar. I karantänen ska nyankomna fiskar hållas avskilda på ett sådant sätt att smittspridning via fysisk kontakt, vatten eller redskap förhindras. Många virus är temperaturstyrda och karantänen måste anpassas temperaturmässigt, för att passa det optimala för ett specifikt virus.. Meningen är ju, att om någon av fiskarna bär på ett farligt virus, ska det bryta ut under karantänstiden. Det är med andra ord viktigt att varje virus triggas på rätt sätt så att risken för att eventuella bärare ska slinka igenom minskar. Fel temperatur i en karantän kan, om det vill sig riktigt illa, istället skapa nya bärare. Ett virus kan smitta trots att det ligger vilande och ett utbrott uteblir om temperaturen är fel. Viruset kan helt enkelt inte föröka sig tillräckligt snabbt om temperaturen är ogynnsam och den smittade fiskens immunförsvar hinner då skapa antikroppar som gör den immun.

Kort om biosäkerhet

Det är ingen mening med en karantän om den inte är biosäker. Smittämnen ska inte kunna komma utanför karantänen. Smitta kan spridas på flera sätt. Dels genom vattnet och då inte bara typ som stänk utan även som dimma i luften. Tester i labb har visat att både bakterier och parasiter, kan spridas i mycket små vattendroppar, upp till 1 meter med hjälp av en fläkt. Vatten på golven och avloppsvatten som går bort vid vattenbyten är en smittkälla man också måste räkna med. En annan smittväg är vi själva, husdjur och vilda djur som fåglar, grodor mm. Djur är svårt att kontrollera och en biosäker karantän bör av den anledningen kunna stänga djur ute. Det är viktigt att hålla rent, desinficera ytor, handtag, skor mm och sist men inte minst redskap som håvar, baljor och annan utrustning som man använder i karantänen. Vill du veta mer om karantän  Läs här!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar