11 december 2014

Behandla med kaliumpermanganat

Kaliumpermanganat, KMnO4 är ett salt med många användningsområden. Inom vården mot exempelvis eksem, vattenrening för att fälla ut järn och mangan men också för desinfektion av dricksvatten i brunnar eller från sjöar. Industrin använder kaliumpermanganat i kemiska processer och det är även användbart inom pyroteknik. Sedan ett tag tillbaka är kaliumpermanganat klassat som en narkotikaprekurs och det krävs tillstånd från Läkemedelsverket om man hanterar större volymer.


Bra att känna till om kaliumpermanganat


I koidammen används kaliumpermanganat, KP, främst till bekämpning av parasiter men även bakterier, svamp och organiska föroreningar i vattnet oxideras för att sedan filtreras bort. KP kan vara en stressfull och påfrestande behandling. Det är framför allt syrebristen som uppstår i vattnet som är ansträngande men oxidationen skadar också de yttersta cell lagren vilket stressar fisken. Detta till trots har behandling med KP ändå flera fördelar framför behandling med andra preparat. KP har jämfört med de flesta andra kemikalier en relativt låg toxicitet. Man kan snabbt avbryta en pågående behandling om det skulle behövas. Man kan också väldigt enkelt med hjälp av ett instrument, en så kallad ORP mätare, kontrollera att behandlingen har tillräcklig effekt. Dessutom hjälper KP mot det mesta då det reagerar med allt organiskt.

Parasiter, bakterier, organiska föroreningar med mera, bryts ned och det är oxidationens kraft samt tid som avgör resultatet. För att bekämpa parasiter behövs en oxidation mellan 350 - 450 mV i ca fyra timmar om behandlingen ska vara effektiv. Sjunker värdet under 350 mV, innan tiden gått ut, behöver man dosera i mer KP för att höja oxidationen. Över 500 mV är farligt och kan skada fiskarna allvarligt. Det är framför allt gälarna som far illa vid för hög dosering. Mycket manganoxid, vilket är restprodukten efter oxidation, kan också (speciellt vid högt pH) klibba igen fiskarnas gälar och hindra deras syreupptag.

KP är med andra ord inget man slår i dammen på måfå och det är en kemikalie man aldrig får tappa respekten för. Överdosering kan döda fiskar eller skada deras gälar permanent. Man ska också vara medveten om att svaga fiskar eller fiskar med nedsatt gälfunktion kan ha svårt att tolerera en behandling ens inom de rätta gränsvärden. För att behandla med KP behöver du veta rätt så exakt vilken mängd vatten du har i din damm, alternativt ha en ORP mätare till hands. För att avbryta en behandling eller ta bort manganoxid kan man använda väteperoxid. Väteperoxiden hjälper också till att syresätta vattnet igen efter en avslutad behandling, vilket påskyndar fiskarnas återhämtning markant.

När kaliumpermanganat är aktivt färgas vattnet lila.
Efterhand som det oxideras bildas manganoxid, som
grumsar vattnet och gör det brunt.
Aktivt KP färgar vattnet violett och skiftar sedan succesivt över till brunt efterhand som det oxideras. Man kan alltså se på färgen om behandlingen är aktiv men inte hur aktiv. För det behövs en ORP-mätare. Generellt brukar en dosering på 2 ppm landa på en oxidation runt 450 mV och håller sig runt det så länge man kan se en tydlig violett ton i vattnet. En viktig faktor vad gäller verkningsgraden är mängden organiskt material i dammen som KP reagerar med. Hög organisk belastning i vattnet resulterar helt enkelt i att violett allt för snabbt övergår i brunt och det terapeutiska värdet av behandlingen minskar.

Temperatur och pH är två andra faktorer som också kan påverka hur KP verkar. Låg temperatur och högt pH tenderar att göra KP mer giftigt för fiskarna medan ett lågt pH verkar öka toxiciteten för biofilm och nitrifikationsbakterier i filterna. Hög temperatur ökar syrebristen eftersom värme minskar den totala mängden tillgängligt syre i vattnet. Det är därför olämpligt att behandla med KP när det är som varmast om sommaren. Oavsett när man behandlar, ska man alltid se till att ha god syresättning av vattnet. Som tumregel ska helst ingen del av vattenytan stå still. Hela havet gungar alltså, för att uppnå högsta möjliga omrörning. Det huvudsakliga gasutbytet sker vid vattenytan, cirkulation där är därför bästa sättet att syresätta dammen.

Dosera och administrera kaliumpermanganat


Normalt, om man ska behandla hela sin damm, brukar man börja med en standard dos på 2 ppm = 2 gram per 1000 liter. Är man inte helt säker på vattenvolymen kan man starta med en mindre dos på 1,5 ppm och sedan fylla på dosen efterhand som vattnet skiftar från violett till brunt. Att veta vattenvolymen mer exakt är dock att rekommendera då det är styrkan på dosen * tiden dosen är aktiv (brinntid) som avgör resultatet. Ju lägre dos ju längre brinntid behövs för att uppnå samma effekt som en högre dos får under en kortare brinntid.

2 ppm i 4 till max 6 timmar, är ett bra riktvärde för bekämpning av parasiter. Om vattnet blir brunt inom 60 minuter kan man dosera i ytterligare en hel dos. Brunt inom 3 timmar, kan man dosera ytterligare en halv dos. Dosera aldrig i mer än totalt 4 ppm per dag. Kan man inte få upp brinntiden tillräckligt, är det bättre att istället vänta, filtrera ut manganoxiden som blir och sedan behandla på nytt igen. Ofta behövs en andra och tredje behandling då KP bara kommer åt att oxidera det som finns på ytan.

Max vad man bör dosera på en och samma gång är 3 ppm. Fiskarna ska då ha tillsyn minst var 15:e minut. Efter 3 timmar ska behandlingen avbrytas. Denna doseringen är endast för fall då parasiter blivit resistenta mot en lägre dos och man måste alltså ha möjlighet att kunna avbryta oxidationen efter att tiden gått ut. Alternativ vid resistens är att kombinera behandlingen med ett kort bad dagen innan eller att man provar en helt annan behandling med ett annat preparat.

När det gäller korta bad finns olika doseringar och tidsangivelser. Regel är att ju starkare dos ju kortare tid ska fisken badas. Bada aldrig längre än angiven tid. Dosering korta bad:
200 mg per liter vatten i 3 minuter, 100 mg per liter vatten i 5 minuter, 10 mg per liter vatten i 15 minuter

Observera att kaliumpermanganat färgar vattnet mycket starkt. Om man har en sockhåv kan man låta fisken vara kvar i denna under tiden den badas. Annars använd inte mer vatten än att du lätt kan hitta och få upp fisken från badet igen. Viktigt att man inte överskider angiven tid!


KP löser sig snabbare i hett vatten. 1 liter vatten kan lösa ca 60 gram KP. När allt KP är löst, späder man lösningen ytterligare innan den distribueras jämt över dammen. UV-lampor och ozonanläggningar måste stängas av under behandlingen. Har man störar i dammen måste dessa flyttas innan behandlingen påbörjas, eftersom stör inte klarar syrebristen som blir. Har man andra fiskar som är medtagna och som kan ha svårt att klara en behandling, görs lämpligtvis en balja med rent beluftat dammvatten iordning före. Fiskar som inte står pall kan då flyttas över dit i nödfall. Andra sätt att avbryta en behandling, är att använda väteperoxid som neutraliserar KP inom loppet av några minuter. Se dosering för standard 3% väteperoxid nederst på sidan.

KP kan kombineras med salt men hänsyn måste tas till temperatur. Salt sänker syrehalten i vattnet och gör syrebristen ännu värre i varmare vatten. KP kan reagera med andra oxidativa kemikalier samt ammoniak och nitrit. Oxidationen har också en lätt försurande effekt. Kontrollera att du har en bra vattenkvalitet och tillräcklig hårdhet, innan behandling samt undvik att använda KP för tätt inpå andra behandlingar.

Du kan behandla med KP ner till 8 grader. Man får dock räkna med att fiskarna behöver längre tid för att återhämta sig när det är kallt. Både KP och väteperoxid blir giftigare i låg temperatur och ska undvikas. Behandla alltså bara i nödfall vid låga temperaturer.

Ha dina fiskar under uppsikt när du behandlar. Häll inte i KP sent på kvällen eller innan du åker hemifrån. Man inte bara missar behandlingens förlopp, det är även oaksamt mot fiskarna då man aldrig säkert kan veta hur väl de tolererar behandlingen. Fiskar blir sällan så akut sjuka att man inte hinner planera i förväg. Faktum är att ju bättre man planerar ju bättre blir resultatet. Sluta mata fiskarna ett par dygn före behandlingen. Byt ordentligt med vatten och rengör filterna. En ren damm ger KP mer kraft att oxidera på det vi behandlar mot, istället för på smuts runt omkring. Även efter behandlingen behöver man städa. Filterna måste rensas flera gånger tills all manganoxid filtrerats bort. Ett rejält vattenbyte direkt efter att KP brunnit ut, är heller inte fel, då rent syrerikt vatten är precis vad fiskarna behöver för sin återhämtning.

Dosering Väteperoxid 3% lösning: för att avbryta behandling med KP dosera 0,05 ml per liter. Använder man standard 3% väteperoxid höjer 1 ml per 30 liter peroxidhalten med 1 mg per liter.




2 kommentarer:

  1. återigen ett lärorikt inlägg. hur går det med våra värdefulla alger vid en behandling?
    god jul och gott nytt år

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma! Alger får ganska mycket stryk men kommer tillbaka fort igen. Växter däremot brukar klara KP bra.

      Radera