19 november 2014

Hur gick det med Doris?

Det frågar sig kanske många efter att ha läst om henne i Sydsvenskan. Jo, hon fick en diagnos. Bruten rygg på två ställen! Trots det var prognosen för tillfrisknande god, ansåg veterinären Rob Heijmans. Han praktiserar i Holland och är specialist på koi. Med jämna mellanrum reser Rob runt i Europa för att besöka nya och gamla patienter.

När Sydsvenskan var här hade jag kommit till en punkt där jag kände mig tvungen att försöka ta reda på bättre vad som var fel med Doris. Tanken på att avliva henne utan att veta varför var svår. Det blir liksom så mycket enklare att fatta ett så drastiskt beslut om det finns en diagnos att grunda det på.
Doris ligger mest på botten och vilar. Hon gjorde det förra sommaren också men nu simmar hon ryckigt och får spasmer. Hon verkar hemskt irriterad över något i främre regionen av kroppen. Hennes ögon står spänt ut, aptiten är noll och jag får ingen kontakt med henne.

Jag funderade lite i banor kring om det kunde vara en tumör som stör eller ett främmande föremål som fastnat i halsen. Långt ner i så fall, eller om hon svalt det. Kunde inte se någonting i munhålan ens med mitt otokop. Tumörer kan ju orsaka utåtstående ögon, alternativt att hon har någon skada på skelettet eller parasiter. Enbart parasiter tyckte jag dock var uteslutet. Delar i hennes beteende stämmer inte och om ett problem i huvudsak är knutet till parasiter, så brukar man hitta dem ganska lätt. Men visst hade hon dragit på sig Costia två gånger på kort tid. Ändå fick jag känslan av att det var en sekundär effekt av att hon inte mådde bra.

Röntgen skulle kunna ge svar på många frågor. Så plötsligt slogs jag av tanken att höra med Distriktsveterinärerna i Flyinge. De har ju en ny fin smådjursmottagning med egen rönten. Så jag ringde dit och efter att vi gått igenom en del praktiska detaljer bokades en tid. Helt fantastiskt, äntligen en möljighet att få klarhet. Anledningen till att det sedan blev Rob som kom hem och röntgade istället, går jag inte in i detalj på. Det slumpade sig bara så att Rob skulle till Köpenhamn i samma veva och han erbjöd sig att köra över till Sverige. Det skulle naturligtvis kosta en extra slant men samtidigt fick jag ju den bästa kompetensen som finns i Europa just nu. En bättre chans kan Doris inte få och för mig fick det bli en investering för framtiden.

Röntgenbilderna avslöjar två skador på ryggraden. Den ena syns tydligt på andra och tredje bilden. Klicka på bilderna för att se dem i full storlek! Den andra är svårare att upptäcka. Syns på första bilden som en mindre kotförskjutning. Här fick vi även med tänderna sittande på pharyngelbenet. En femte gälbåge faktiskt och den hårda plattan som används att nöta födan mot. Markerat med gröna pilar.
Den mörka skuggan inne i kroppen är simblåsan fylld med luft. En vätskefylld simblåsa hade istället sett helt vit ut då vatten ju är mycket tätare än luft.
Röda pilar markerar skadorna på ryggraden. Det större brottet kan vem som helst se. Det har funnits där ett tag menar Rob och pekar på all ärrvävnad som bildats kring skadan. Bäst syns det på nedersta bilden som är tagen uppifrån genom ryggfenan och ner. De andra bilderna är tagna från sidan med Doris stående på magen.

Rob verkar vara av uppfattningen att skador som dessa i huvudsak orsakas av trauma. Ofta då i samband med att fiskar blir skrämda. Tydligen är det så att många stora koi skadar sig i samband med kraftig åska. Man tror de blivit rädda och hoppat eller simmat in i dammkanten. Men är det alltid bara en olycka? Jag kan inte låta bli att undra det. Krokig rygg kan ju bero på mycket mer och en krokig rygg kommer rimligtvis av att ryggraden skadats. Kan ryggproblem rent av vara en direkt konsekvens av vår djurhållning? Jag tror helt klart, att bedrevs det mer forskning skulle man hitta sådana samband.

I Holland har man i vilket fall som helst, tagit fram ett sätt att behandla ryggont och Rob tyckte absolut att det fanns förutsättningar för Doris att bli bra. Behandlingen består i att ge smärtstillande och inflammationshämmande medicin. Rob förklarar att det är nervtrådarna som löper längs ryggraden som ställer till det för fisken. Preparaten vi använder är samma som för hundar och katter. Man börjar med att injicera och sedan om fisken fortfarande har problem, kan man fortsätta att behandla med medicinen i maten. Doris får tre olika sprutor som hon ska ha en dos av varannan dag. Totalt varar kuren i 20 dagar och förhoppningsvis ska hon efter det inte behöva mer medicin.

Många nålstick blev det
Älskad Doris i min famn

Redan första dagen kunde man se en förbättring. Doris var mer aktiv och simmade avslappnat. Dock hade hon inte mycket kraft i sin stjärt från början. Det är något som sedan kommit undan för undan. Hon lärde sig snabbt när det var dax att bli fångad och ju rörligare hon blir, ju smartare måste jag vara för att slippa jaga henne. Ändå gick det förvånadsvärt bra att ta upp, söva och sticka henne så mycket. Mest orolig var jag för att hennes skador skulle förvärras när jag hanterade henne utanför vattnet. Sedan var det ju det där med maten. Hon åt fortfarande dåligt. Enda sättet att säkert få i henne mat var att truga med handskalade räkstjärtar. Detta vände som tur var i samband med att vi slutade medicinera.

Idag missar Doris inte en måltid och för att ha brutit sin rygg, simmar hon väldigt bra. Frågan är bara hur länge hon kan hålla. Jag vet ju som sagt inte vad det är som orsakat hennes ryggbesvär. Om det är åska hade vi en kraftig smäll här sommaren 2011. Jag försöker komma ihåg när det var hennes personlighet ändrades, från att vara en hungrig glupsk yamabuki till den försiktiga och undanhållsamma Doris hon är nu. Hennes ögon stod inte ut alls när hon kom hit. Kan det vara så att det började redan då, vid tiden för förändringarna...

Det är så många frågor som förmodligen aldrig får något svar. Ändå, tack vare röntgen, vet jag nu att inget främmande föremål sitter fast i halsen. Istället finns skador på ryggen som kan läka men aldrig försvinna. Kroppen kommer aldrig bli lika stark som förr. Jag är därför införstådd med att jag kanske en dag måste ta bort henne av den enkla anledning att ryggen gått sönder igen. Hur hon ska klara sig kan bara framtiden utvisa. Men än lever hon och verkar må bra. Bara att glädjas åt och njuta av dag för dag.

3 kommentarer:

  1. Intressant att man kan göra så mycket med en fisk, tycker en som inte kan nåt om koi... Hoppas det kommer gå bra nu :-)

    SvaraRadera
  2. intressant läsning och ett imponerande jobb du gjort. har blivit av med tre fiskar pga åska så varje gång det varnas för åska mår man illa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar verkligen, så himla tråkigt att förlora sina koi :(
      Någonting är det med åska, det är helt klart. Frågan är bara vad?

      Radera